5.10.2007

Enligt verkställd efterbeskattning ansågs A med stöd av ett avtal om fördelning av vinst från överlåtelse av bostadsaktier ha fått vinstutdelning, som A inte hade uppgivit i sin skattedeklaration. Utdelningen hade beskattats som kapitalinkomst för A, som dessutom hade påförts en skatteförhöjning om 130 000 mark. I sina besvär till förvaltningsdomstolen uppgav A sig inte ha varit någon riktig avtalspart i ovan nämnda avtalsförhållande, utan A:s tidigare make hade utan A:s vetskap antecknat A som avtalspart i avtalet och förfalskat A:s underskrifter i avtalshandlingarna. Med hänvisning till detta begärde A muntlig förhandling i förvaltningsdomstolen för hörande av en namngiven person som vittne. Förvaltningsdomstolen avgjorde målet utan muntlig förhandling och avslog A:s besvär i huvudsaken, men sänkte dock skatteförhöjningens belopp till 75 000 mark.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att när en skatteskyldigs begäran om muntlig förhandling i ett besvärsärende som gäller skatteförhöjning avgörs med stöd av förvaltningsprocesslagen, skall även Europeiska människorättskonventionens artikel 6 och Europeiska människorättsdomstolens rättspraxis i anslutning till nämnda artikel beaktas. Följaktligen skall ett beslut att med stöd av förvaltningsprocesslagen inte hålla muntlig förhandling även motsvara bestämmelserna i Europeiska människorättskonventionen. Med hänsyn till 38 § 1 mom. i förvaltningsprocesslagen ansåg högsta förvaltningsdomstolen att förvaltningsdomstolen inte hade kunnat avslå A:s begäran och att avstå från att hålla muntlig förhandling på den grunden att muntlig förhandling med hänsyn till ärendets art eller av någon annan orsak var uppenbart onödig. Högsta förvaltningsdomstolen upphävde därför förvaltningsdomstolens beslut och återförvisade målet till förvaltningsdomstolen för muntlig förhandling. Skatteåret 2000.

Finlands grundlag 21 §
Förvaltningsprocesslagen 38 §
Europeiska människorättskonventionen artikel 6